| OM REGNBåGEN MATERIALISERADES (if the rainbow materialised) |
Music & Lyrics: Vintersorg
| En daggvuren gryningshimmels disiga bud
tjÆnar som arlaregnets segel.
Till soleld begnistrar dess mantelskrud,
och var droppe bildar en spegel.
Som lÄnkas mot en rymd i bÅgad strÆm,
ett draperi som i bjÄrta kulsrer sprakar.
SkÄnkt ifrÅn molnkaravaners purpurdrsm,
lika mystisk som modermÆrkrets drakar.
Vad skedde om skapnaden blevo solid,
en bro Æver svindeldjupa avgrunder?
FÆrgrenad vid gallaxens gÆmda lid
och stjÄrnhimlens brinnande lunder?
Skulle vi gÅ lÄngs bÅgen tunn
som vattenreflexerna fogar? (mot jordens grund)
æsa vÄr visdom ur sagans brunn,
fÆrsjunkna i kosmiska skogar? (i en euforisk blund)
PrÅlande grann
den tunna materian, genomstrÅlas.
I solskensljus den funnit sin sjÄl,
i vattenrÆk sitt kÄrl.
VÄsenfylld,
av vÄdrets makt fÆrgylld, nyanser mÅlas.
Diffusa konturer mitt hjÄrta nÄr
och fyller ett fjÄrilslÄtt begÄr.
Jag vÄlkomnar dig, sjufÄrgade dynasti.
Som lindrar min Ångest, min inre elegi.
PrÅlande grann
den tunna materian, genomstrÅlas.
I solskensljus den funnit sin sjÄl,
i vattenrÆk sitt kÄrl.
VÄsenfylld,
av vÄdrets makt fÆrgylld, nyanser mÅlas.
Diffusa konturer mitt hjÄrta nÄr
och fyller ett fjÄrilslÄtt begÄr.
|
| |